Jag MÅSTE ju bara visa er, bloggvänner, mitt första barnbarn. Ja, GIS-mormor har blivit farmor! Detta skedde för några dagar sedan och här är underveket:
En liten pojke, 3580 gr. 50 cm. Nu börjar ett nytt stadium i livet! Underbart!
Det var allt! Good bye!
Som ni alla har noterat så har jag inte skrivit något här på bloggen på mycket länge. Jag tycks inte kunna uppamma någon entusiasm för att göra det heller. Så nu bestämmer jag mig för att lägga ner den. Inga mer inlägg. Men jag finns på Facebook om ni vill mig något.
Ha det bra alla där ute, våra vägar kanske möts igen.
Jag får då och då mail från en person som heter (eller kallar sig) Viktor Friberg. Älsklingen får också mail från denne Viktor. Varken jag eller Älsklingen vet vem Viktor är men mailen han skriver är alltid mysiga. Så här skrev han senast:
Hej alla mina datamaskinskompisar!
Skrotade lugnt om kring i vår vackra trädgård, den är vacker och skön.
Sommarskymningen föll och jag flyttade en Akleja.
Så var det morgon.
En klok man sa "juninatten blir aldrig riktigt av"
Eder förtrogne
Viktor Friberg
Alla mail börjar med orden "Hej alla mina datamaskinskompisar"
Det är klart, jag skulle ju kunna svara och fråga vem han är och hur han fått min mailadress men det skulle liksom sticka hål på magin...
Älsklingen har haft sonbesökarhelg i helgen så jag har fått klara mig på egen hand. Ända sedan jag var liten har jag varit nyfiken på nässelsoppa och igår, lördag, fick jag äntligen chans, inte bara att äta soppan, utan vara med hela vägen, ända från plockningen. Det var tre kollegor som visade. Här följer en liten beskrivning för den som vill prova:
Först måste man plocka nässlorna, plocka de små skotten, annars blir det träigt.
Sedan repar man, behåller bara bladen och de spädaste stjälkarna.
Skölj nässlorna ett par gånger.
Förväll nässlorna i rikligt med vatten.
Slå bort vattnet efter förvällningen.
Hacka de förvällda nässlorna.
Fräs de hackade nässlorna i lite smör
Sätt till vatten, salt och kryddor som t.ex. körvel eller timjan. Till sist lite grädde.
Avnjutes med hårdkokta ägg och lite klippt gräslök.
Och vad smakade den då? Det var väldigt likt spenatsoppa men något syrligare i smaken. Riktigt gott, nässelsoppa äter jag gärna igen.
Tack till mina kära kollegor för denna upplevelse.
Andra bloggar om: Nässelsoppa, Recept, Mat
Någon gång i en forntid lååångt tillbaka var säkert det som nu är tånaglar klor på våra fötter. Men varför har de inte tillbakabildats snabbare? De är ju bara till besvär! Finns det någon användning för tånaglar?
Andra bloggar om: Tånaglar, Göteborgsvarvet, Ont
Hej alla!
Jodå, jag lever och mår väl :-) och befinner mig fortfarande i Göteborg. Jag har hunnit umgås med flera av mina nära och kära de här dagarna.
Det blev ett Göteborgsvarv i lördags trots att jag ända fram till start var tveksam om jag var sjuk eller frisk. Kände mig "konstig" och hade en klart högre puls (vilo-) än vanligt. Men jag tänkte att "jag startar och om det visar sig vara helt omöjligt så får jag väl bryta". Faktum är att jag hade känt mig "konstig" i ett par veckor.
Nåväl, jag startade tillsammans med en son, två systrar, en systerdotter med blivande make och en kusin. När jag sprungit några kilometer kände jag att det gick bra, Älvsborgsbron hade jag snart sprungit över. Tyvärr missade jag Camilla som stod vid 4 km och väntade på att få en kram :-(. Men efter bron såg jag i alla fall min kusin Maggi som stod och väntade på sin sambo och hon fick en (svettig) kram.
Sen började jag känna att jag är utrustad med två stortånaglar - och det är ju inte något man brukar känna direkt. Jag insåg att jag snart inte skulle ha några stortånaglar längre men sprang ändå. Stannade och knöt om skorna någonstans före Frihamnen.
Promenad uppför Göta Älv-bron precis som planerat, sen var bara den roligaste biten kvar. Försökte tänka bort tånaglarna och de stumma benen och gick i mål på 2:19:47 - klart godkänt. Jag var inte lika euforisk som förra gången jag gick i mål för två år sedan men när jag hängde medaljen runt halsen började jag nästan gråta. Sen var det "bara" att tränga sig fram och få lite kaffe och tränga sig över gångbron för att ta sig till tältet där de övriga väntade plus gulliga mamma som kommit för att se att vi mådde väl efter målgång :-)
Jag var lite orolig över vad jag skulle få sen när jag tog av mig skorna, hade förberett mig på blodiga sockar men det slapp jag. Däremot var båda stortånaglarna ganska lösa. Jag kommer att tappa dem - hoppas inte det dröjer alltför länge innan jag kan springa igen dock, just nu gör det ont bara jag tänker på det.
Men till er som leker med tanken att springa Göteborgsvarvet kan jag bara säga en sak: Gör det! Det är en folkfest utan like. Jag tror att det blir roligast om man inte tar sin tid på allför blodigt allvar, för det ÄR trångt!
Hej hopp! Nu flyger jag snart tillbaka till Luleå!
Andra bloggar om: Göteborgsvarvet, Löpning
Hoppas jag kommer att ha lite mer krafter kvar än det här den 16 maj ung. kl 16.40
Idag utbringar vi ett fyrfaldigt leve för äldsta lillasyster, även kallad littlebig eller littlelittle beroende på från vem man utgår.
Syster fyller idag 50 år och detta kommer vi att fira under helgen. GIS-mormor kommer att resa till festen, det ska bli kul.
..och Porsörundan gick klart över förväntan. Strax över en timme på milen. Så nu måste jag justera mina mål för tjejmilen.
Nä, nu måste jag åka till jobbet.
Pia Plupp undrade i en kommentar till mitt förra inlägg hur det går med uppladdningen till Göteborgsvarvet. Jag kan meddela att uppladdningen går bara fint. Igår var jag på mitt längsta långpass före varvet 16,5 km i sol, ett par plusgrader och blåst. Lika bra att träna på motvind för sådan kan man få i rikliga mått, speciellt över Älvsborgsbron.
Men det är otroligt vad det går långsamt att träna upp en kropp som inte längre är så ung. Försiktig ökning av träningsmängden annars säger kroppen ifrån och man får vila ett par veckor (i bästa fall). Nu känns det i alla fall som att det ska gå bra. Så nu vågar jag avslöja mitt mål. Det är att jogga i stort sett hela vägen och att komma i mål på 2:30 eller bättre.
På lördag kommer GIS-mormor med älskling dessutom att delta i Porsörundan - ett lopp där vi springer 10 km i motionsklassen. Det ska bli kul!
Som om inte detta var nog så kommer vi, tillsammans med ett tiotal av mina kollegor, att åka Öppet spår den 28 februari nästa år. Lika bra att hänga i så länge det går.
Nu är det sovdags, man måste sova ordentligt när man tränar - God Natt alla!
Andra bloggar om: Göteborgsvarvet, Vasaloppet, Träning
En riktig utflykt är en sådan där man har med sig fika och sittunderlag och där vädret är sådant att det är någorlunda njutbart att sitta en stund. Så i lördags var det dags för en riktig utflykt till Gråsjälören. För er som inte vet det så kan jag berätta att Gråsjälören är en liten ö en knapp distansminut från Södra Hamn i Luleå.
På vintern använder man sig av den fina plogade isbanan för att komma dit.
Man kan åka skridskor dit
Man kan promenera dit
Man kan cykla dit
Dessutom kan man ta sig dit med hjälp av skidor, skoter och t.o.m. bil, fast då får man komma från ett annat håll.
Gråsjälören arrenderas av Lions som har byggt en liten raststuga och håller med ved till eldstäderna så man kan grilla korv eller bara värma sig. Om man inte har korv med sig går det bra att köpa varm korv från den lilla kuren.
Många ville ha varmkorv
Barn som fikat färdigt kan med fördel ägna sig åt trädklättring eller något annat kul.
Det var en jättefin utflykt, c:a 9 km t.o.r. (från Norra Hamnen)
På söndagen var det dags att testa de nya skidorna och lära sig hur elljusspåret på Bergnäset går. Nja - jag måste lära mig hur långt jag ska sätta fästvallan, det var lite bakhalt. Men kul.
Nya skidor. (Det står "Vasaloppet" på dem...)
Som jag skrev för några inlägg sedan så är jag van vid att cykla. Jag cyklar till och från jobbet (3,2 km enkel väg) i nästan alla väder. Sedan några år använder jag dessutom alltid cykelhjälm. Men förra veckan bestämde jag att jag skulle gå till och från jobbet så ofta som möjligt.
Sagt och gjort - jag började gå. En morgon när jag gick och hade hunnit ganska långt upp på Storgatan och kanske hade max 500 meter kvar till jobbet upptäckte jag att jag gick med cykelhjälmen på huvudet.
Jag fattar inte varför jag skriver det här.
Min kära gamla cykelhjälm
Andra bloggar om: Cykelhjälm, Promenad
Två av mina systrar har åkt halvvasan idag. Jättegrattis till dem! Bra jobbat!
En av syrrorna är född den 4/4 och hennes sluttid på halvvasan var 04:04:04!
- Gissa vilket som är hennes lyckotal :-)
En utmaning från Vita Brevis
8 vanor eller ovanor:
Jag är van vid att räkna, jag räknar t.ex. trappstegen när jag går uppför trappan och gurkskivorna när jag skivar gurka.
Jag är van vid havregrynsgröt till frukost!
Jag läser alltid dödsannonserna i tidningen, det har jag gjort sedan jag var liten.
Jag är, eller har blivit, van vid att träna. Några dagar utan träning och jag blir på dåligt humör...
Jag är väldigt van vid att surfa...
Jag är van vid frågesport. Har nu upptäckt Vetgirig.nu - oj, oj, oj!
Jag är van vid att inte bry mig så mycket om dammtussarna och prylarna som ligger framme.
Jag är riktigt van vid att cykla. Cykeln och jag är ett.
Jag utmanar Listoplisto
Oj, nu har det gått lång tid sedan förra blogginlägget igen :-(. Jag har tänkt svara på Vitas utmaning, men först måste jag berätta att jag ringde Bredbandsbolaget idag. Vi hade nämligen bestämt oss för att avveckla den fasta telefonen som vi har via dem. Den kostar 99:-/månad och används myyycket sparsamt.
Jag ringde och fick tala med en Christoffer som vänligt lyssnade till min begäran att säga upp telefonen. Han ställde några motfrågor om hur mycket vi använde telefonen och sedan erbjöd han oss att ha kvar telefonen utan att betala någon fast avgift!
Vilken grej! Nästa gång ringer jag nog och säger upp bredbandet också, kanske mobiltelefonabonnemanget och tidningsprenumerationen också...
Andra bloggar om: Bredbandsbolaget, Telefoni
I måndags hade jag på mig min pulsklocka hela dagen. Här är resultatet:
Nördigt? - Jaaa, kanske...
Andra bloggar om: Pulsklocka, Nörd
Foto: Kurt Engström, NSDDet verkar som om signaturen "Insändaren" vet varför jag (och alla andra) bloggar:
*Känner efter* - *Känner efter igen* - Nej känner ingen ångest och ilska. Kanske borde sluta blogga då. - Eller är det kanske så att det jag känner, lycka, lugn och glädje för det mesta, - kanske är det det som är ångest och ilska. OJ, vad oerhört lycklig "Insändaren" måste vara då - eller?
I september var jag och min mamma på kyrkogården i Okome (några mil från Falkenberg i Halland). Jag ville se mormors föräldrars grav eftersom jag dittills bara sett den på bild. Väl där fick jag syn på en gravsten som jag tyckte såg intressant ut. Det stod inget namn på den men väl A B C D plus födelse- och dödsdatum och lite annan text. Jag fotade den för skoj skull.
Man kan se att födelseåret är 1810 och dödsåret 1834, alltså en ung människa på 24 år ligger begravd här. När jag kom hem gjorde jag en slagning i dödboken för Okome år 1834. Det visade sig att i graven ligger Anna Beata CaspersDotter (=ABCD), hon dog i barnsäng. Och - hon var min mormors farfars mor! Jag vet om henne att hon blev föräldralös vid sju års ålder och då flyttade till sin moster och hennes man. När hon dog bodde hon på gården Lilla Okome och under sitt korta liv hann hon föda tre barn varav ett överlevde sitt första år - och det var min mormors farfar!
Här vilar min mormors mor och min mormors far.
Andra bloggar om: Släktforskning, Halland, Okome
Att lägga resultatet av sin släktforskning på nätet lönar sig, det är då ett som är säkert. Jag har fått kontakt med flera människor som jag har gemensamma anfäder med. I förra veckan fick jag ett mail från en man (Per Erik) som hade läst min mormors anor på nätet. Det visade sig att han var syssling (tremänning, andrakusin) med min mamma, han var barnbarn till en farbror till mormor som hette Bengt Aron. Bengt Aron emigrerade till USA 1895 och det var det sista vi visste om honom. Men tydligen hade han kommit tillbaka till Sverige och bildat familj här. Jag fick liv i en släktgren som dittills varit tom.
Dessutom fick jag klart för mig släktskapet till personerna på den här bilden som mamma och jag har undrat över så länge. Bilden föreställer just Bengt Aron, hans fru Teresia och tre av deras barn.
Det är ett vykort som är skrivet till min mormors syster när hon låg på "Vanföreanstalten" i Västervik. Hon låg där och behandlades för sin polio.
Och vem är det här intressant för då? Knappast någon annan än min närmaste släkt - ni andra får bara stå ut.
Andra bloggar om: Släktforskning, Halland, Svartrå
Nyårshelgen spenderades i Kiruna med besök hos Listoplisto den 30 och en lugn nyårsafton. I Kiruna hade man i den lokala ordningsstadgan förbjudit raketer på andra tider än mellan 21 och 01. Faktum är att det sköts väldigt, väldigt lite utanför den tiden. Heders åt politikerna som bestämt detta. Inte för att jag störs men jag förstår ju hur det är för alla hundägare, och sådana finns det många av i Kiruna.
Idag kl. sex på morgonen tog vi tåget hem till Luleå. Väl framme upptäckte jag att det fanns ett café i stationshuset. "Fröken April" heter det. Jag började prata med innehavarinnan, Ulrika heter hon, och eftersom jag skulle vänta ung. en halvtimma på stationen så passade jag på att fika lite.
Det var väldigt gott och Ulrika var väldigt trevlig. Dit ska vi gå flera gånger. Har ni inte varit där så kan ni ju prova en gång.
Förutom kaffe med tilltugg så säljer Ulrika en hel del stearinljus och prydnadssaker i "Fröken April".
Andra bloggar om: Café i Luleå, Fröken April
