KG Hammar

Foto: Kurt Engström, NSD

Ärkebiskop emeritus KG Hammar besökte en konferens i Luleå för ett par veckor sedan. Dagen efter var det en artikel i NSD där han var intervjuad. I den artikeln fanns dessa ord från den f.d. ärkebiskopen:

- I varje möte med en annan människa kan vi se mer eller mindre. Oftast väljer vi att se mindre. Ordet respekt betyder "titta en gång till". Varje människa är mer än sin yta, än det som vi ser vid en hastig blick.
- Så som vi blir bemötta så blir vi. Som barnet blir betraktat så blir det. Vi kan ge varandra värde.

"Ordet respekt betyder 'titta en gång till'" - det tar jag med mig. En mycket klok man KG Hammar.

Andra bloggar om: KG Hammar, Respekt, Ärkebiskop

Varför bloggar jag?

Det verkar som om signaturen "Insändaren" vet varför jag (och alla andra) bloggar:


*Känner efter* - *Känner efter igen* - Nej känner ingen ångest och ilska. Kanske borde sluta blogga då. - Eller är det kanske så att det jag känner, lycka, lugn och glädje för det mesta, - kanske är det det som är ångest och ilska. OJ, vad oerhört lycklig "Insändaren" måste vara då - eller?

Gravstenar i Okome

I september var jag och min mamma på kyrkogården i Okome (några mil från Falkenberg i Halland). Jag ville se mormors föräldrars grav eftersom jag dittills bara sett den på bild. Väl där fick jag syn på en gravsten som jag tyckte såg intressant ut. Det stod inget namn på den men väl A B C D plus födelse- och dödsdatum och lite annan text. Jag fotade den för skoj skull.

Man kan se att födelseåret är 1810 och dödsåret 1834, alltså en ung människa på 24 år ligger begravd här. När jag kom hem gjorde jag en slagning i dödboken för Okome år 1834. Det visade sig att i graven ligger Anna Beata CaspersDotter (=ABCD), hon dog i barnsäng. Och - hon var min mormors farfars mor! Jag vet om henne att hon blev föräldralös vid sju års ålder och då flyttade till sin moster och hennes man. När hon dog bodde hon på gården Lilla Okome och under sitt korta liv hann hon föda tre barn varav ett överlevde sitt första år - och det var min mormors farfar!

Här vilar min mormors mor och min mormors far.


Andra bloggar om: Släktforskning, Halland, Okome

Släktforskning

Att lägga resultatet av sin släktforskning på nätet lönar sig, det är då ett som är säkert. Jag har fått kontakt med flera människor som jag har gemensamma anfäder med. I förra veckan fick jag ett mail från en man (Per Erik) som hade läst min mormors anor på nätet. Det visade sig att han var syssling (tremänning, andrakusin) med min mamma, han var barnbarn till en farbror till mormor som hette Bengt Aron. Bengt Aron emigrerade till USA 1895 och det var det sista vi visste om honom. Men tydligen hade han kommit tillbaka till Sverige och bildat familj här. Jag fick liv i en släktgren som dittills varit tom.


Dessutom fick jag klart för mig släktskapet till personerna på den här bilden som mamma och jag har undrat över så länge. Bilden föreställer just Bengt Aron, hans fru Teresia och tre av deras barn.


Det är ett vykort som är skrivet till min mormors syster när hon låg på "Vanföreanstalten" i Västervik. Hon låg där och behandlades för sin polio.

Och vem är det här intressant för då? Knappast någon annan än min närmaste släkt - ni andra får bara stå ut.

Andra bloggar om: Släktforskning, Halland, Svartrå

Hufvudstaden

Ett kort besök i Stockholm igår - och titta vem jag träffade där:

Fröken April

Nyårshelgen spenderades i Kiruna med besök hos Listoplisto den 30 och en lugn nyårsafton. I Kiruna hade man i den lokala ordningsstadgan förbjudit raketer på andra tider än mellan 21 och 01. Faktum är att det sköts väldigt, väldigt lite utanför den tiden. Heders åt politikerna som bestämt detta. Inte för att jag störs men jag förstår ju hur det är för alla hundägare, och sådana finns det många av i Kiruna.

Idag kl. sex på morgonen tog vi tåget hem till Luleå. Väl framme upptäckte jag att det fanns ett café i stationshuset. "Fröken April" heter det. Jag började prata med innehavarinnan, Ulrika heter hon, och eftersom jag skulle vänta ung. en halvtimma på stationen så passade jag på att fika lite.

Det var väldigt gott och Ulrika var väldigt trevlig. Dit ska vi gå flera gånger. Har ni inte varit där så kan ni ju prova en gång.

Förutom kaffe med tilltugg så säljer Ulrika en hel del stearinljus och prydnadssaker i "Fröken April".

Andra bloggar om: Café i Luleå, Fröken April