Att samla på saker.

När jag var ung samlade jag på frimärken. Jag lärde mig en hel del genom denna min hobby. Som att tvåkammarriksdagen infördes 1867, att Schweiz heter "Helvetia" på schweiziska frimärken och att PDA Atterbom föddes 100 år före mig, 1855. Det dröjde flera år innan jag visste att "PDA" står för "Per Daniel Amadeus".



Någon gång i 14-årsåldern sinade intresset för frimärkssamlandet men jag har fortfarande en hel del frimärken kvar. Att titta på dem skänker mig nostalgiska rysningar.

Sedan dess har jag inte samlat på något speciellt, jag har med visst överseende betraktat människor som samlat på saker som porslinstomtar, kapsyler och diverse påsktuppar. Detta ända till vår alpresa som jag skrev om i mitt förra inlägg. Då, när vi hade gjort en avstickare till det skattebefriade området Samnaun i Schweiz och jag hade köpt den läckraste ryggsäck som passade perfekt till dagsturerna vi gjorde, DÅ slog det mig: Herregud! jag samlar ju på ryggsäckar! Ett snabbt överslag ger vid handen att jag har minst sex stycken, allt från en liten som rymmer en termos och en macka till Haglöfs ramsäck på 60 liter.

Så förlåt alla ni samlare för min nedlåtande attityd! Jag förstår nu att jag också är en samlare. Fast medge att den senaste ryggsäcken är läcker:

Foto: Älsklingen

Andra bloggar om: Ryggsäckar, Vandring, Samlingar

GIS-mormor tillbaka!

För ett par dagar sedan kom Älsklingen och jag tillbaka till Kiruna efter en underbar vandringsvecka i trakterna kring Ischgl, Österrike. Resan utgick för vår del från Göteborg där vi steg på bussen kl. 8.00 fredagen den 13(!) juli. Dagen innan hade vi firat min pappas 75-årsdag. Sedan följde två ganska tråkiga dagar i buss. Men det var snabbt glömt när vi kom ner till Alperna.



För det första hade vi en sådan sagolik tur med vädret. Veckan innan vi kom hade det varit 7-12 grader med regn med åska. Men när vi kom blev det upp emot 30 grader varmt i byn. Som tur var skulle vi vandra på högre höjder där det var svalare.

För det andra är det så sagoligt vackert i Alperna. Vi gjorde sex olika dagsturer och efter varje tur kom vi tillbaka till vårt hotell, badade jacuzzi och åt middag. För det mesta tog vi en lift i början av vandringen så att vi kom upp på högre höjd direkt.

Det var mycket roligar än vi förväntat oss att åka på en gruppresa också. Många trevliga medresenärer. Det underlättade förstås att vi alla var intresserade av att vandra. Några ville vandra långt och fort, andra kort och sakta, men alla ville vandra!

Men allting har ett slut och i lördags morse startade bussresan hem från Ischgl. Söder om Berlin mötte vi regnet och sedan regnade det ihärdigt hela vägen till Göteborg. Om någon funderar över att åka på vandringsresa så säger jag bara: Gör det!

Andra bloggar om: Vandring, Österrike, Vandringsresor