Om att skratta med...

Jag har just läst ett bra inlägg av Vitabrevis. Ett inlägg om hur man anses som tråkig om man inte skrattar med i olika rasistiska och sexistiska skämt.

Det påminner mig om en situation i början av 1980-talet. GIS-mormor kunde varken GIS eller hade åldern inne för att bli mormor, utan i stället jobbade hon som svetsare på ett litet varv på västkusten. Vid det här tillfället jobbade hon tillsammans med ett vidlyftigt gäng - "Rörläggarna". De var en brokig skara män som ofta låg ute "på jobb" och GIS-mormor fick höra många historier om vad de hade för sig då och deras lilla rastkur på varvet var fullständigt tapetserad med porrbilder. Och då menar jag inte nakna kvinnor, jag menar porr.

Nåväl, en eftermiddag strax innan det var dags att stämpla ut satt alla och väntade i rastkuren, inklusive GIS-mormor. Då säger en kille: "Nä, om man skulle gå hem och spöa kärringen." Jag tror säkert att han sade det som någon slags skämt och många av killarna skrattade. Jag minns inte om jag skrattade men antagligen gjorde jag det. Då säger en annan av killarna ungefär så här: "Du ska inte säga sådär. Vi här vet att du skojar men det hade kunnat sitta en osäker ung kille här. Kanske en kille vars pappa slår mamman. Den killen skulle få ännu mer bekräftelse på att det är OK att slå sin fru om han hörde dig nu." Han som sa detta hette Jarl, och jag tror det var där jag började lära mig att inte automatiskt skratta med så fort någon försöker vara rolig.

Varvet syns nere till vänster på bilden