2008-05-01

Terrassgatan 11


Här bodde jag mellan 1996 och 2001 då jag var tvungen att flytta på grund av att huset skulle rivas. Men här står det ännu idag, 2008. Fuktskadat och med skivor för fönstren. Tre av sex punkthus som detta är bebodda och tre ser ut som detta. Samtidigt som det är en oerhörd bostadsbrist i Kiruna. Det är verkligen trist!

Andra bloggar om:

3 kommentarer:

Corundum sa...

Min teori är att Kiruna mer och mer tas över av vampyrer. De tål ju som bekant inte solljus, varför de måste fästa skrivor för fönstren. Detta är också anledningen till att husen aldrig blir rivna: arbetarna som vågar sig dit blir bitna och slutar istället som invånare i huset.

Hm. Jag tror inte min hjärna hämtat sig efter vampyr-psykningen den fått utstå på sistone. :P

Allvarligt talat. Det ÄR verkligen tråkigt att det inte satsas mer på bostadsfrågan i Kiruna, oavsett kommande stadsflytts vara eller icke vara.

/Corundum
ordensmakt.blogspot.com

GIS-mormor sa...

Jaså, det är vampyrer??!!! - Då förstår jag varför husen inte har rivits ännu. Klart att ingen rivningsarbetare vågar sig dit. Det skulle inte jag heller göra.

Om jag ska vara lite allvarlig nu så tror jag att kommunledningen är ganska bränd när det gäller bostadsfrågan. Det är som bekant inte mer än c:a fem år sedan som bostäder revs i Kiruna. Det fanns ett oerhört överskott av lägenheter och priserna på bostadsrätter var rent skrattretande - hade man tur kunde man få 5000 för en trea på Porfyren, i annat fall fick man GE bort den.

Med detta i bagaget vågar man nog inte satsa det som behövs för att lösa bostadssituationen. Konjunkturerna i Kiruna verkar slå mycket mer där än i övriga landet, topparna är mycket högre och dalarna är mycket lägre. Det är i alla fall synd att man låter husen på Terrassgatan stå som de gör. Antingen kunde man riva dem eller bygga om dem. Som det nu är blir man bara deprimerad av att se dem.

Nåväl, jag har ju flyttat från Kiruna men en stor del av hjärtat kommer alltid att finnas kvar där, därför bryr jag mig.

Frank sa...

shit madre..

i den takt du bloggar finns det ju ingen chans att jag hinner läsa allt...