2008-02-13

En gammal dagbok

I samband med flytten så kom mina gamla dagböcker från barn- och ungdomsåren fram. De är bara två till antalet och täcker åldrarna 8 - 18 år så jag var inte så väldigt flitig med att skriva dagbok. Men lite blev det. Jag måste dela med mig ett par inlägg:


"Tisdagen den 16/7-63
I dag har vi grillat Korv och bröd. Vi plokade kottar. Runt omkring oss fanns det många tallar, och några björkar och några rönnar. Vi gick över många kärr. Vi gick runt sjön."


...Hmm, detta minns jag inte alls. Jag undrar vilka "vi" var och jag undrar vilken sjö vi gick runt. De frågorna lär väl aldrig bli besvarade. Observera också hur stilen blir mindre och mindre, antagligen för att allt ska få plats på sidan.

Här är en till:


"to Den 31/10 - 63
Kära Dagbok
I dag var jag hos farmor och bröt armen. Detta hände att jag klättrade i träd i trädet fanns det en rutten gren som brast."


Det här, däremot, minns jag mycket väl. Jag fick ett präktigt gipsbandage på vänster underarm. Jag minns också hur jag kämpade med texten, att få den bra. Det märks väl nästan. Dessutom ansträngde jag mig verkligen att skriva snyggt. Det där "Kära Dagbok" hade jag snott från Kajsa Anka.

Jag kanske återkommer med fler citat ur den tidiga dagboken.

Andra bloggar om: ,

4 kommentarer:

AnnaPanna sa...

Vilka underbara dagböcker. Lova att du aldrig slänger dom. Jag skrev också dagbok till och från i mina unga år men har ingenting kvar.

Anonym sa...

I våran släkt så krävs det verkligen en rutten gren för att vi skall tappa fotfästet... visst mamma! =)

Ändå spenderade du min barndom med att vara rädd för att jag skulle ramla, när de enda du behövt göra var att kolla hållbarheten på grenarna...

Din älsta son Frank Johan Hedberg Esberg... (haha)

GIS-mormor sa...

AnnaPanna: Jag kommer inte att slänga dagböckerna. De är några av de få saker jag har kvar från barndomen.

Min anonyme son: Jag väntar med att kommentera tills du har en treåring som klättrar överallt. :-) Men en sak vill jag säga och det är att vi mammor är rädda om våra barn. Kram lille gubben, nu ses vi snart.

Hannele på Hisingen sa...

kul :)