Att samla på saker.

När jag var ung samlade jag på frimärken. Jag lärde mig en hel del genom denna min hobby. Som att tvåkammarriksdagen infördes 1867, att Schweiz heter "Helvetia" på schweiziska frimärken och att PDA Atterbom föddes 100 år före mig, 1855. Det dröjde flera år innan jag visste att "PDA" står för "Per Daniel Amadeus".



Någon gång i 14-årsåldern sinade intresset för frimärkssamlandet men jag har fortfarande en hel del frimärken kvar. Att titta på dem skänker mig nostalgiska rysningar.

Sedan dess har jag inte samlat på något speciellt, jag har med visst överseende betraktat människor som samlat på saker som porslinstomtar, kapsyler och diverse påsktuppar. Detta ända till vår alpresa som jag skrev om i mitt förra inlägg. Då, när vi hade gjort en avstickare till det skattebefriade området Samnaun i Schweiz och jag hade köpt den läckraste ryggsäck som passade perfekt till dagsturerna vi gjorde, DÅ slog det mig: Herregud! jag samlar ju på ryggsäckar! Ett snabbt överslag ger vid handen att jag har minst sex stycken, allt från en liten som rymmer en termos och en macka till Haglöfs ramsäck på 60 liter.

Så förlåt alla ni samlare för min nedlåtande attityd! Jag förstår nu att jag också är en samlare. Fast medge att den senaste ryggsäcken är läcker:

Foto: Älsklingen

Andra bloggar om: Ryggsäckar, Vandring, Samlingar