Jag MÅSTE ju bara visa er, bloggvänner, mitt första barnbarn. Ja, GIS-mormor har blivit farmor! Detta skedde för några dagar sedan och här är underveket:
En liten pojke, 3580 gr. 50 cm. Nu börjar ett nytt stadium i livet! Underbart!
Det var allt! Good bye!
Som ni alla har noterat så har jag inte skrivit något här på bloggen på mycket länge. Jag tycks inte kunna uppamma någon entusiasm för att göra det heller. Så nu bestämmer jag mig för att lägga ner den. Inga mer inlägg. Men jag finns på Facebook om ni vill mig något.
Ha det bra alla där ute, våra vägar kanske möts igen.
Jag får då och då mail från en person som heter (eller kallar sig) Viktor Friberg. Älsklingen får också mail från denne Viktor. Varken jag eller Älsklingen vet vem Viktor är men mailen han skriver är alltid mysiga. Så här skrev han senast:
Hej alla mina datamaskinskompisar!
Skrotade lugnt om kring i vår vackra trädgård, den är vacker och skön.
Sommarskymningen föll och jag flyttade en Akleja.
Så var det morgon.
En klok man sa "juninatten blir aldrig riktigt av"
Eder förtrogne
Viktor Friberg
Alla mail börjar med orden "Hej alla mina datamaskinskompisar"
Det är klart, jag skulle ju kunna svara och fråga vem han är och hur han fått min mailadress men det skulle liksom sticka hål på magin...
Älsklingen har haft sonbesökarhelg i helgen så jag har fått klara mig på egen hand. Ända sedan jag var liten har jag varit nyfiken på nässelsoppa och igår, lördag, fick jag äntligen chans, inte bara att äta soppan, utan vara med hela vägen, ända från plockningen. Det var tre kollegor som visade. Här följer en liten beskrivning för den som vill prova:
Först måste man plocka nässlorna, plocka de små skotten, annars blir det träigt.
Sedan repar man, behåller bara bladen och de spädaste stjälkarna.
Skölj nässlorna ett par gånger.
Förväll nässlorna i rikligt med vatten.
Slå bort vattnet efter förvällningen.
Hacka de förvällda nässlorna.
Fräs de hackade nässlorna i lite smör
Sätt till vatten, salt och kryddor som t.ex. körvel eller timjan. Till sist lite grädde.
Avnjutes med hårdkokta ägg och lite klippt gräslök.
Och vad smakade den då? Det var väldigt likt spenatsoppa men något syrligare i smaken. Riktigt gott, nässelsoppa äter jag gärna igen.
Tack till mina kära kollegor för denna upplevelse.
Andra bloggar om: Nässelsoppa, Recept, Mat
Någon gång i en forntid lååångt tillbaka var säkert det som nu är tånaglar klor på våra fötter. Men varför har de inte tillbakabildats snabbare? De är ju bara till besvär! Finns det någon användning för tånaglar?
Andra bloggar om: Tånaglar, Göteborgsvarvet, Ont
Hej alla!
Jodå, jag lever och mår väl :-) och befinner mig fortfarande i Göteborg. Jag har hunnit umgås med flera av mina nära och kära de här dagarna.
Det blev ett Göteborgsvarv i lördags trots att jag ända fram till start var tveksam om jag var sjuk eller frisk. Kände mig "konstig" och hade en klart högre puls (vilo-) än vanligt. Men jag tänkte att "jag startar och om det visar sig vara helt omöjligt så får jag väl bryta". Faktum är att jag hade känt mig "konstig" i ett par veckor.
Nåväl, jag startade tillsammans med en son, två systrar, en systerdotter med blivande make och en kusin. När jag sprungit några kilometer kände jag att det gick bra, Älvsborgsbron hade jag snart sprungit över. Tyvärr missade jag Camilla som stod vid 4 km och väntade på att få en kram :-(. Men efter bron såg jag i alla fall min kusin Maggi som stod och väntade på sin sambo och hon fick en (svettig) kram.
Sen började jag känna att jag är utrustad med två stortånaglar - och det är ju inte något man brukar känna direkt. Jag insåg att jag snart inte skulle ha några stortånaglar längre men sprang ändå. Stannade och knöt om skorna någonstans före Frihamnen.
Promenad uppför Göta Älv-bron precis som planerat, sen var bara den roligaste biten kvar. Försökte tänka bort tånaglarna och de stumma benen och gick i mål på 2:19:47 - klart godkänt. Jag var inte lika euforisk som förra gången jag gick i mål för två år sedan men när jag hängde medaljen runt halsen började jag nästan gråta. Sen var det "bara" att tränga sig fram och få lite kaffe och tränga sig över gångbron för att ta sig till tältet där de övriga väntade plus gulliga mamma som kommit för att se att vi mådde väl efter målgång :-)
Jag var lite orolig över vad jag skulle få sen när jag tog av mig skorna, hade förberett mig på blodiga sockar men det slapp jag. Däremot var båda stortånaglarna ganska lösa. Jag kommer att tappa dem - hoppas inte det dröjer alltför länge innan jag kan springa igen dock, just nu gör det ont bara jag tänker på det.
Men till er som leker med tanken att springa Göteborgsvarvet kan jag bara säga en sak: Gör det! Det är en folkfest utan like. Jag tror att det blir roligast om man inte tar sin tid på allför blodigt allvar, för det ÄR trångt!
Hej hopp! Nu flyger jag snart tillbaka till Luleå!
Andra bloggar om: Göteborgsvarvet, Löpning
